Medans Hilma var och shoppade på Gränby centrum, tillsammans med sina bonuskusiner och Carro. Så var jag och Calle ute och cyklade.
Vi cyklade mer än 5km (jag loggade med Runkeeper appen). Men tro inte att han var trött för det!
Calle börjar bli riktigt duktig på att cykla, och BMX-banan är hans favorit ställe just nu.
Efter cyklingen spelade vi tennis på tennisbannan i nästan en timme, han grinade och var arg nästan hela tiden för det gick inget bra för honom tyckte han. Men hur mycket jag än lockade med andra aktiviteter, så skulle han absolut fortsätta att spela tennis.  Han kan vara bra tjurskallig ibland den där lilla killen.

Calle, våren 2010 när han nyss fyllt två. Han var duktig redan då.

Nu kommer inte bilderna att hamna i kronologisk ordning längre!
Jag börjar med att visa de sista bilderna från Valborgsmässoafton, så får ni se de från dagen senare.
Anledningen till detta är att det blev så många bra bilder från dagen, att jag helt enkelt inte har tid att lägga upp dem just nu.
Men man ska ju spara det bästa till sist, eller hur?

Det här var faktiskt fjärde året i rad som jag har barnen sista april. Men det var första gången de såg någon Majbrasan. De har alltid hunnit somna precis innan.
Det var även första gången Hilma såg fyrverkeri utan att gråta (hörselskydd är bra att ha). Och hon tyckte det var fantastiskt vackert.

Hilma vaknade och smög på sig min tröja, vilket hon tycke var så roligt att hon bad mig ta kort på henne. Och då får man ju passa på så klart!

Är det en ekorre? Är det ett lejon? Eller är det bara en nyrakad katt?

Jag har länge tänkt skriva om vårt änglabarn men varken tiden eller orden har räckt till. En vecka efter hans födelse tänkte jag skriva, men det blev inget, sen efter två…
Nu har det gått fem veckor. Och minnet börjar svaja något.
Det hela började en måndagkväll då Caroline var  i vecka 20. Vi misstänkte att vattnet gått, och hon åkte in till sjukhuset runt åttatiden. Först efter fem-sex långa plågsamma timmar fick hon träffa en läkare som kunde konstatera att det vi fruktat var sant.
Den natten grät jag för första gången på länge. Men det skulle bli många fler tårar…
De följande fem veckorna blev de värsta jag vart med om, fyllda av ängslan, ovisshet, oro, hopp och hopplöshet. Svårt att beskriva de här veckorna, för allt flyter liksom ihop nu. In och ut från sjukhuset i omgångar. Undersökningar och ultraljud om vart annat. Och jag minns att vi  hela tiden pendlade mellan hopp och förtvivlan.

Men vi visste att chansen för bebisens överlevnad ökade för varje vecka som gick. Och på söndagkväll innan jag åkte hem så kände vi återigen lite hopp, för på måndag skulle vi skriva 25 veckor i almanackan.
Jag han bara hem från sjukhuset och bäddade ner mig i soffan, innan Caroline ringde och berättade att läkarna inte hittade något hjärtljud längre. Ridå!

De sista två veckorna hade Carro legat inne på BB. Vilket var psykiskt jobbigt. Vi delade nämligen lokaler med alla nyblivna föräldrar och nyfödda bebisar. Jag har nog aldrig set så många bebisar som jag gjorde under de här två veckorna. Men nu när livet tagit slut för vårt barn blev det ännu jobbigare. Natten mellan söndag och måndag tror jag ingen av oss sov speciellt mycket. Och skriken från bebisarna i grannrummen skar som knivar i själen.
Vi var kvar på BB nästan ett dygn till och först natten till tisdag föddes Gabriel nere på förlossningen som vilken annan bebis som helst.
Vi fick hålla honom och sedan tog personalen och bäddade ner honom i en liten barnsäng som ställdes vid våra. Vi somnade av utmattningen och bristen av sömn.
Hela tisdagen handlade sen om sorg och avsked. Vi tog lite kort och personalen hjälpte oss med hand och fotavtryck. På eftermiddagen tog vi ett sista avsked, även om det var svårt. Men vi längtade hem mer än allt annat just då. Och ville bara komma bort från sjukhuset.

I torsdags hade vi en minnescermoni i Vaksalakyrka med de närmaste.
Där även Hilma och Calle var med och tog farväl till sin lillebror.

Calle och Hilma fick pengar av min mormor Kerstin och min moster Lotta när Calle fyllde år. Normalt brukar jag köpa något åt dem för pengarna de får, men den här gången tänkte jag att de skulle få välja själva.
Calle tog först en liten motorcykel för 89kr som han ville ha (inte alls prisvärd samt att han har ju redan massor av sånna). Men jag såg att bilbanorna var sänkta med 50% och frågade om han inte ville ha en sån istället?  Och det ville han!!!
Kanske blev det jag som bestämde ändå. Men han blev väldigt nöjd när vi provkörde hemma sen.
Hilma var mer ekonomisk och köpte armband man kan pyssla med och sparade det mesta av sina pengar. Men hon tycker nog att det är lika roligt som Calle att köra bilbana.

Det bästa Calle och Hilma vet när de är på besök på mitt jobb är att få åka sparkcykel. Här sparkar de själva runt en liten bit vid ingång 95/96.

Hittade en bra länk  för er som funderar på hur (system)kamerans inställningar påverkar bilden.
Det här måste nog vara den bästa nybörjarguiden någonsin!

En autograf som kan bli värdefull i framtiden
För Hilma har det alltid vart lätt, men nu kan även Calle skriva (eller han ritar nog mer) sin autograf.

Vi trivs jättebra i Årsta men vad ska man tro om det här?

Som ni säkert redan vet så har det inte funnits tid att lägga ut några bilder. Men här kommer i alla fall ett par. De första är från Hoppgropen i Fyrishov, sen är det två från Bowlinghallen och slutligen en bild på Maja Gräddnos när hon besöker Pelle.

Nu är det äntligen vår!!!

everything will be okay
in the end.

if it’s not okay,
it’s not the end.

Några bilder från dagens åk. Först åkte vi i Årstaparken tills Calle ropade att han var kissnödig sen fick vi skynda oss hem. Efter lunch gick vi ut en sväng till med nya torra overaller och åkte i “våran” backe.

Hilma ville att jag skulle ta kort på henne med ramen. Och då skulle det vara dumt att låta bli!
Men sen kom det snabbt en lillebror som blev lite avundsjuk och också ville vara med.

Den här bilden tog jag för att lägga upp mitt Sigma 18-125 objektiv på Blocket.
Har inte gjort den ännu, så om någon är sugen så passa på nu!  :)
Objektivet har ingen inbyggd motor så den passar bäst till D50,D70,D80,D90,D100,D200,D300.

I fredags när vi var lediga, så var vi först på morgonen till biblioteket nere på stan.
Jag hittade fyra stycken böcker om fotografering och barnen lånade ett tiotal sagoböcker. Efter det, så hann vi med nästan tre timmars röj på Nickis.

Barnen sover och jag sitter och leker med Lightroom. Det här är egentligen en gammal bild från i sommaren 2011, som jag har behandlat om.

I går var Hilma och Caroline på maskeradkalas med ponnyridning. Så jag och Calle hade en “killdag”.
Först åkte vi snowracer i Årstaparken. Det syns inte riktigt hur högt och brant det är på bilderna. Men när vi åkte så kändes det som det bara var rakt ner. Jag kände mig faktiskt lite rädd, men Calle han bara skrattade. Sen gick vi hem och grillade korv spelade lite hockey innan vi gick ut och åkte skridskor.

Posted in Carl, Svartvitt, Vinter | Comments Off

Posted in Uncategorized | Comments Off

Posted in Hilma, iPhone | Comments Off